Förlossningsberättelse

Förlossningsberättelse

Nu ska jag ge mig på en liten förlossningsberättelse, vi får la se hur den blir!

Malte sitter i bärselen, och verkar nöjd. Han kikar sig omkring.

(Notera att detta skrevs för en vecka sedan, just nu ligger Malte och sover så gott i vagnen. Jag har bara inte haft tid att sätta mig vid datorn)!

Natten den 30/5 började jag få värkar, de kom var 10e till var 7e minut. På torsdagen hade vi tid hos läkaren på Motala lasarett kl. 10.30, där skulle han bedöma tid för igångsättning. Jag var då i vecka 41 + 5. Värkarna avtog lite, och vi beslude oss för att åka in på läkarbesöket. Vi vill ju inte gå miste om vår tid för igångsättning. Inne på lasarettet så kollade de ctg-kurva, och allt såg bra ut. Sedan undersökte läkaren mig vaginalt, och då öppen 3 cm (tidigare undersökning 2 cm). Han ville helst inte ge mig någon tid, eftersom att han trodde att det skulle komma igång av sig självt. Men efter lite prat så ville jag faktiskt ha min tid för igångsättning. Barnmorkan förstod mig.

Vi fick tid för igångsättning dagen efter – fredagen kl. 7.30, men vi var tvungna att ringa in innan då det varit kaos i Linköping tidigare i veckan.

Värkarna höll fortfarande i sig, men avtog ibland. Jag ville försöka vara hemma så länge som möjligt, och försöka slippa ligga inne på förlossningen i flera timmar.

Kvällen kom, och vi låg i sängen och kollade på Hawaii five 0. Värkarna blev nu värre och jag kunde inte sova. Jag ringde in till förlossningen strax efter klockan 00.00, och de sa att vi gärna fick komma in om vi ville. Men jag beslutade mig för att försöka sova lite och höra av mig lite senare. Vid 01.00 ringde jag in igen. Nu var värkarna starka, och jag tänkte att det kanske var dags att åka in – vi ville ju inte födda barn i bilen hihi!

När jag klätt på mig så däckade jag lite i soffan, medan Viktor plockade i ordning resterande grejer. Trot vi begav oss kring klockan 02.00.

Vi åkte och lämnade Whisky hos mina föräldrar, och jag fällde ett par tårar. Mamma tröstade och sa att det faktiskt gör ont, men att det snart är över. Sa hejdå till dem och Whiskyn!

Det var världens skitoväder just den natten, och det ösregnade. Viktor försökte ge mig lite styrka vid varje värk. När vi sedan kom in så parkerade vi precis utanför, för att sedan ta med alla packning upp till förlossningen. Där mötes vi av en lugn korridor, och vår barnmorska ledde oss in på rummet.

Jag la mig på sängen för att bli undersökt, och jag var nu öppen 4 cm. Vattnet hade inte gått. Men slemproppen kom flera dagar tidigare. Vi blev inskrivna 03.27. De kollade ctg, och fosterljuden var normala. Fixerad, med vänster vänt huvudläge.

Vid 05.59 så introducerades lustgasen, och jag fick 40/60, strax innan det så fick jag testa att andas in en gång. Och oj så snurrig jag blev – barnmorskan hade glömt ställa om lustgasen, och jag fick en hög dos.

06.02 kom sköterskan in och satte kanyl i handen, dock sattes den fel och det gjorde senare väldigt ont. Men den fungerade, och de ville inte sätta om den eftersom att det kunde ge stora märken.

06.03 övervakar de lillens hjärtljud, och de ligger på 130 slag per minut.

Vätskepåfyllning och lustgas

Vid klockan 7.00 så byter barnmorskorna pass, och vi får en ny. Jag sitter i en skinnfotölj, och Viktor har lånat sängen. Viktor sover som en stock, och det går inte väcka honom. Jag försöker, men barnmorskorna tycker så synd om honom. Jag skojar och säger att; Man kan ju tro att det är han som ska födda barn.

När han tillslut vaknar så har barnmorskorna varit inne ett flertal gånger…

07.50 kollas ctg igen och nu är hjärtljuden 125 slag per minut. Jag har värkar var 7e minut, med varaktighet 60 sekunder. Normalt ctg.

09.30 så sätter barnmorskan en elektrod på lillens huvud, detta för att fostervattnet ska avgå. Vilket det gör. De kan nu hålla koll på hjärtljuden och rörelserna via den.

09.38 har de registrerat elektroden, och hjärtluden kollas där igenom.

En rörlig fröken Karlsson

10.35 så får jag dropp som ska påskynda hela förloppet, 20ml i timmen.

11.09 så har jag sådan smärta av värkarna att jag önskar EDA/ryggbedövning. Detta förbereds och de kallar på narkosläkaren.

11.10 så önskar barnmorkan att jag går och kissar eftersom att det kan vara svårt att göra det efter att man har fått EDA. Jag försöker men det går inte.

12.00 kommer narkosläkaren och sätter EDA.

12.30 EDA börjar verka. Och barnmorkan säger att om en timme så ska jag upp och röra på mig, för att påskynda förlossningen.

12.45 så börjat mitt aktiva krystningsarbete. Jag säger att jag känner något ”där nere”, men barnmorskan tror inte på mig. Jag konstaterar flera gånger att det är något som trycker ”där nere”, och när barnmorskan kollar så syns huvudet. Barnmorskan blir minst sagt chockad!

12.55 Hjärtslag på 130 slag per minut. Jag har nu 5 stycken värkar på 10 minuter. CTG bedöms normala.

12.56 FÖDELSE, och vår lille Malte födds i framstupa kronbjudning. Apgar 9-10-10, skriker direkt.

Välkommen vår fina Malte 

Nu kan vi njuta av vårt lilla mirakel, och flyttas senare över till BB. Dagen efter åker vi hem, och får njuta av familjelivet. Och även visa upp vår lilla guldklimp för nära och kära!

Första natten

Första morgonen, innan hemgång

Vi fick en super snäll och rar ung barnmorska, och jag är absolut inte rädd för att göra om hela processen igen. Malte ska få syskon!